Här är en väldigt populär fråga och den är:
Om saken som det frågas om är redan föreskrivits för tjänaren, då kommer det utan tvekan att ske för honom oavsett om han ber om det eller inte. Och om det inte har föreskrivits för honom, då kommer det inte att ske oavsett om han ber Allah om det eller inte.
Det finns en grupp som anser att denna fråga är giltig, så de har lämnat dua och anser att det inte finns någon nytta i det. Dessa folk och deras överdrivandet, okunnighet och vilseledandet är helt klart dementa, för att om vi skulle följa deras åsikt skulle det betyda att vi måste förkasta alla medel för oss att uppnå någonting (önskevärt).
Det kan alltså sägas till en av dem:
Om tillfredställandet av din apetit och släkandet av din törst redan har föreskrivits för dig, då är det ingen tvekan om att det kommer att ske, oavsett om du äter och dricker eller om du inte gör det. Och har det inte har föreskrivits för dig, då kommer det inte att ske, oavsett om du äter och dricker eller om du inte gör det.
Och likadant, om ett barn har föreskrivits för dig, då kommer du definitivt att få det, oavsett om du har samlag med din fru eller inte. Och om det inte är föreskrivits för dig, då kommer det inte att ske. Därför är det inte nödvändigt för dig att gifta dig eller att ha samlag osv.
Vem säger nåt sånt? Är det någon som har en sund förnuft eller ett djur. Snarare även djur har en naturlig en lust (fitrah) i att söka något (önskevärt), vilket kommer (t.ex) att ge den dess föda och levebröd. Så djur har mer sund förnuft och har en bättre förståelse än dessa folk som är som boskap - nej, mycket värre!
Allstå är tillfredställandet av ens apetit och släckandet av ens törst föreskrivet (genom medel) av att äta och dricka. Barn har föreskrivits (genom medel) av samlag. Att skörda grödor har föreskrivits (genom medel) av att plantera, och återkallandet av en själ från en djur har föreskrivits genom slakt. På samma sätt är inträdandet till Paradiset föreskrivet genom (goda) handlingar, och inträdandet till Helvetetseld är föreskriven genom (dåliga) handlingar.
Fortsättning av Tacksamhet
Tacksamhet och Ibaadah (Dyrkan):
Allah förklarar i Quranen att endast de folket som dyrkar Honom är de som är Honom tacksamma, så de folket som inte är bland tacksamhetens folk är inte bland ibaadahs folk.
och tacka Allah, om det är Honom ni [vill] dyrka. (2:172)
Han instruerade Sin slav Musa (Moses - frid vare över honom) att acceptera vad Han hade skänkt honom med tacksamhet:
[Allah] sade: "Musa! Jag har utvalt dig av alla människor genom [att anförtro dig] Mitt budskap och [låta dig höra] Mitt ord; håll därför fast vid allt som Jag har gett dig och [visa att] du hör till de tacksamma!" (7:144)
Allah har berättat för oss att Hans välbehag kan uppnås genom tacksamhet:
men visar ni tacksamhet är Han tillfredsställd för er skull..(39:7)
Allah prisade Ibrahim (Abraham - frid vare över honom) för att han var tacksam för Hans Nåd:
IBRAHIM var en föregångsman och, i sin rena, ursprungliga tro, ett exempel. Han böjde sig under Allahs vilja och var inte en sådan som ger avgudar sin dyrkan. Han var alltid tacksam mot [Allah] för Hans välgärningar, Han som hade utvalt honom och lett honom till en rak väg. (16:120-121)
Allah nämner att tacksamhet är (ett av) syftet till skapelsen:
Allah förde er ut ur era mödrars sköten, ovetande om allt, och gav er hörsel, syn och hjärta; kanske känner ni tacksamhet [mot Honom]. (16:78)
Och Allah skänkte er segern vid Badr, då ni var en oansenlig skara. Frukta därför Allah- kanske skall ni tacka [Honom]. (3:123)
Likaväl som det är (ett av) syftet till skapelsen, var tacksamhet också (ett av) syftet till att Profeten (sallahu aleyhi wa salam) skickades:
Och bevara Mig i minnet, så skall Jag minnas er; var Mig tacksam och förneka Mig inte! (2:152)
Ibn Qayyim Al-Jawziyyah
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar